Varför ett projekt inom Snoezelen?
Att njuta, att använda våra sinnen, att uppleva och känna välbefinnande är något vi alla stävar efter och vill ha. Inom Snoezelen vill vi erbjuda allt detta under förhållanden som är trygga, upprepningsbara och anpassade. Med SID projektet vill vi ge Snoezelen ytterligare en dimension – självständighet och mer kontroll till Snoezelens användare.
Vad är då Snoezelen och hur startade den?
Grundidén till Snoezelen startade i Holland i slutet av 1970-talet. Personer med grava intellektuella funktionsnedsättningar erbjöds sinnesupplevelser med ljud, ljus, känsel, lukt och smak, allt utomhus i en miljö som var lite cirkusinspirerad. Plötsligt ser personalen kunskaper och färdigheter hos dessa personer som de inte sett tidigare. Idén att plocka in de sinnesstimulerande miljöerna i anpassade rum var väckt. Rummen anpassades så att de inspirerade både till aktivitet (snuffelen) och avslappning (doezelen).
Idag har Snoezelen spridit sig över världen och har också lite olika inriktning. Vissa länder använder Snoezelen mer som en fritidsaktivitet medan andra arbetar med en mer pedagogisk inriktning. Gemensamt är dock förhållningssättet, enabling och att bryta den traditionella träningen som många personer med funktionsnedsättning, i alla fall tidigare, ägnade hela sitt liv åt.
Enabling, ”att göra möjligt”, är centralt i Snoezelen. Det kan beskrivas som ett känsligt, omtänksamt, icke-styrande förhållningssätt som hjälper till att skapa en atmosfär av trygghet och säkerhet där fritt val uppmuntras (Kewin&Hutchinson, ed., 1994). Förhållningssättet gör den medföljande personen/assistenten viktig och betydelsefull. Det handlar om lyhördhet, sampel, kommunikation och att tillrättalägga miljön i sinnesrummet. Enabling är centralt även i vårt projekt. Vår tanke med projektet var att våga lyfta över en del av ansvaret från medföljaren till brukaren.
SID
Våren 2010 fick tre olika ”Snoezelenhus” förfrågan om de vill medverka i ett projekt där interaktiv design skulle utvecklas och testas i samarbete med barn som besökte våra” Snoezelenhus”. Vi tackade med glädje ja till att vara med! Efter att ha arbetat med Snoezelen i många år har vi ställa oss frågor som: hur utvecklar vi rummen vidare utan att ”bara” ställa in nya saker, hur förnyar vi ”tänket” i Snoezelen metodiken, vad skulle kunna vara annorlunda i det vi gör, sitter vi fast i en 30 år gammal metod? Nu fick vi möjlighet att träffa nya och gamla kolleger, att vrida och vända på begrepp, se med nya ögon på något som vi sysslar med dagligen och tänka efter när kolleger och projektmedarbetare ställde kritiska och kluriga frågor. Vi har träffat barn, filmat aktiviteter – där vi sett barnens reaktioner eller icke reaktioner på olika designs, diskuterat och handgripligt testat och utformat nya interaktiva saker och vi har pratat och filmat och pratat och …………
Vad har det gett?
Det har gett bekräftelse på att Snoezelen håller än idag!
Men att det går att utveckla metoden till att bli något mer. Den interaktiva miljön har gjort att medföljaren kan lämna över ansvaret och lita på barnets förmåga att själv undersöka och behärska föremålet eller miljön. Interaktiviteten hjälper barnet att bli mer självständigt, stärker barnet i att det själv kan. Barnet behöver inte en medhjälpare som ställer fram knappen det ska trycka på för att få föremålet att reagera. Barnet väljer själv, med hjälp av hela kroppen om det vill utforska eller inte och på det sätt som det finner bäst. Nya upptäckter leder vidare till nya färdigheter som leder vidare till nya upptäckter.
Gå på upptäcksfärd på vår sida, se filmer och läs mer om våra erfarenheter.